ahimsa 
satya
asteya 
brahmacharya 
aparigraha 

'där det finns kärlek, där finns det ahimsa' säger man. de tror på att visa varandra respekt, inte döma eller prata illa om andra människor. de tror, precis som jag - på karma.

de behandlar även sig själva, till skillnad ifrån mig, med samma ödmjukhet och kärlek.

såklart jag fattar att det är DET som är svaret på lycka: att älska sig själv.

men det är inte så jävla lätt att börja med det, sådär på stött liksom.

förstår även nu också varför de flesta hinduer, buddhister och andra människor jag gillar, yogar, mediterar osv. för det kräver tålamod att vara tålmodig.

du får inte ens, tyst för dig själv, alltså inte ens TÄNKA ilskna tankar.

du ska tex alltså inte tänka 'du kanske borde tona ner attityden din jävla äckelunge, annars kommer du att hamna i finkan snart!!!' om någon efterbliven tonåring med attitydsproblem. som knuffar till dig när han tränger sig före. (dessutom rufsar jäveln till ena brynet med sin snuskiga manboyaxel)

så nu kommer jag att få användning utav alla mina mantran, som ingen annan vill ta lärdom av.

- min ilska är en ballong - jag släpper den nu.

- min ilska är en pöl, jag kliver ur den nu.

den sista påminner mig om jennifer aniston och då tänker jag automatiskt på att jag en gång blev jämförd med polly, i 'och så kom polly' utav en tålmodig karl.

och hon öppnade faktiskt upp helt nya möjligheter för mig. jag fick se en annan version av mig själv - en som inte var självdestruktiv och svår.

hon gestaldade en bättre version av mig. till skillnad ifrån sienna miller i 'alfie' . som är hemvan och trygg, visst, men man blir helt sotig inuti av att tänka på henne. får ont i halsen och skriver någon dikt, som egentligen inte betyder ett jävla skit.