jag drömde att vi landade i berlin, ibland libanon och däremellan ryssland. vi var så spända och ivriga över att äntligen få resa tillsammans. men vi hann bara upp för en gata innan illusionen sprängdes i bitar. för längs trottoarkanterna låg det människor med benpipor som stod ut, bedjandes och snart döda.

framför oss stod en man i gula kläder som yvigt gestikulerade och skrek på ett språk vi inte förstod. vi hade gått för långt för att vika av, det fanns inga tvärgator och han hann ikapp oss när vi vände om och sprang. jag slängde mig över ett stängsel och drog i dina armar ifrån andra sidan, men han fick tag om dina vrister - och styrkan som infann sig hos mig i det ögonblicket var djurisk.

du kom över på min sida och vi började planlöst springa men blev snart omringade, våldtagna, sålda och förstörda.

emellan sjöjungfrur i fontäner och tunnelbanor som åkte på överväxta rälsar så kom vi undan. gömde oss i ett hus ute på landet med andra svenskar. men övergreppen fortsatte och jag var så maktlös, rasande och hjälplös. och jag kan fortfarande känna känslan av hans krossade skalle under mina händer. han hade tvingat sig på dig och det var omöjligt att behärska mig. jag slog hans huvud emot bordkanten gång på gång på gång.

han var min första, men långt ifrån min sista. snart utbröt det kaos och jag försvarade mig med vad som fanns, baseballträn, gafflar och tänderna.

jag påbörjade ständigt sms till michelle och mamma, för att förklara och be om hjälp. men jag hann aldrig trycka på 'skicka' innan bäbisen (?) började skrika och snabbt var tvungen att tystas, eller av någon som började rycka i de sköra handtagen. tog sig in igenom brädorna vi spikat upp eller slog sönder fönstrena.

allt för dig, bara du kom levande ur det här, bara du fick komma hem igen. vi var på flykt och jag slogs för ditt liv - för att du är min lillasyster och jag skulle dö för dig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

det vi avundas barn, är deras närvaro. hur de dagligen upplever saker och ting för första gången i sina liv. och den totala glädjen i det. hängivelsen.   det krävs tankekraft för att leva i nuet, ett jävla självförtroende och envishet. hur man st...

att vara tacksam är livsviktigt men lätt att glömma. men när jag nu under de senaste tre dagarna börjat dagen med att räkna upp tio saker jag är tacksam över, så minns jag ju hur bra jag mådde sist jag gjorde den här insikten. det svåra är att ...

jag tänker tälja loss alla frågor och all oro ifrån kroppen och ta vara på mig själv som den jag är idag, istället för att få magknip över vem jag ska bli. det handlar om närvaro, sinnesro och att våga. och visst skaver och trycker det till en ...

det är så många splittrade känslor i omlopp just nu. en del utav mig njuter av singellivet och ensamtiden, medan en annan är förkrossad. för det var ju inte så här det skulle bli, det var inte så här jag föreställde mig mitt liv som 28. men bland det...

ahimsa satyaasteya brahmacharya aparigraha 'där det finns kärlek, där finns det ahimsa' säger man. de tror på att visa varandra respekt, inte döma eller prata illa om andra människor. de tror, precis som jag - på karma. de behandlar även sig själva, ...