för att jag ska kunna ta nästa steg,

för att jag ska få en ärlig chans att bli bättre,

så måste jag lägga alla lögner och sena nätter bakom mig.

jag måste på något sätt lyckas radera femton år av svek,

manipulation, självdestruktivitet och sorg.

"du måste förlåta dig själv" säger ni,

men varenda lögn har ju lämnat fläckar efter sig.

"du måste ta konsekvenserna för ditt agerande"

jo absolut, men hur ska jag handskas med sorger som inte ens är möjliga att ta konsekvenserna för?

vissa svek och beteenden har jag redan betalat för

och andra åtminstone försökt,

även om jag inte alltid blivit förlåten.

jag började samla på de här beteenden när jag var runt 13.

och gjorde vad som helst för att känna något.

men samtidigt minns jag att jag tidigare

smygrökte blend cigaretter i mammas spetshå

och hånglade med en tjej inne på toaletten på lågstadiet.

jag är osäker på hur långt bak det där beteendet

faktiskt sträcker sig.

att känna "400 slag över hjärtat",

det är de slagen som driver mig.

kicken av att blodet rusar och begäret att få det ur mig.

jag blir manisk.
jag har hittat mina olika ventiler genom åren,

men nu står jag utan.

och hur blodet efter ett tag börjar koagulera och värka.

då kommer ångesten, följt av paniken och vanligtvis förlusten.

för jag ger med mig, så småningom.
vissa gånger har det hållit i månader i sträck,

men den här gången tänker jag göra mig av med det för alltid.

men i svaga ögonblick är jag är inte 100% övertygad

om att jag faktiskt kan göra mig av med det.
ifall jag kan hitta en balans stadig nog att kunna stå på.

för vissa av de där stenarna kommer slita mig i stycken
och jag kommer vilja ge upp.

men jag är nog mest rädd för att

jag kommer manipulera mig själv

till att tro att det är rätt beslut,
att ge upp. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

det vi avundas barn, är deras närvaro. hur de dagligen upplever saker och ting för första gången i sina liv. och den totala glädjen i det. hängivelsen.   det krävs tankekraft för att leva i nuet, ett jävla självförtroende och envishet. hur man st...

att vara tacksam är livsviktigt men lätt att glömma. men när jag nu under de senaste tre dagarna börjat dagen med att räkna upp tio saker jag är tacksam över, så minns jag ju hur bra jag mådde sist jag gjorde den här insikten. det svåra är att ...

jag tänker tälja loss alla frågor och all oro ifrån kroppen och ta vara på mig själv som den jag är idag, istället för att få magknip över vem jag ska bli. det handlar om närvaro, sinnesro och att våga. och visst skaver och trycker det till en ...

det är så många splittrade känslor i omlopp just nu. en del utav mig njuter av singellivet och ensamtiden, medan en annan är förkrossad. för det var ju inte så här det skulle bli, det var inte så här jag föreställde mig mitt liv som 28. men bland det...

ahimsa satyaasteya brahmacharya aparigraha 'där det finns kärlek, där finns det ahimsa' säger man. de tror på att visa varandra respekt, inte döma eller prata illa om andra människor. de tror, precis som jag - på karma. de behandlar även sig själva, ...