det är så många splittrade känslor i omlopp just nu.

en del utav mig njuter av singellivet och ensamtiden, medan en annan är förkrossad. för det var ju inte så här det skulle bli, det var inte så här jag föreställde mig mitt liv som 28.

men bland det bästa rådet jag fått är "life is 10% of what happens to you and 90% how you react to it" och jag råder ju alltid andra till att slänga bort bilden av det liv de förväntade sig och istället ta till sig det liv de faktiskt har.

var närvarande
och tacksam.

men ikväll kan jag inte låta bli att känna mig besviken, för när de visar foton ifrån sina resor, jollrar med sina barn, berättar om sina jobb etc så känner jag mig blek i jämförelse.

men skillnaden på mig idag är att jag kan ta det där livsviktiga steget åt sidan och få perspektiv. jag kanske inte har tågluffat igenom europa eller har en master examen - men jag har utmanat mig själv på andra sätt. jag har växt som människa och kommit fram till viktiga beslut.

andras resor ser bara mer exotiska ut på håll, men det gör din för dem också.